Nature News, Science News och SR Vetenskapsnytt rapporterar alla om nepalesiska bärare, som nu är bevisat mer effektiva än någon annan (folkgrupp, antar jag) när de bär tunga bördor. Hemligheten verkar delvis ligga i att belasta huvudet för att avlasta resten av kroppen - bärarna använder en rem spänd över hjässan (hur kan ses på bilder i Nature- och Science-artiklarna). Det är ju sedan tidigare känt att det är en bra strategi att bära med huvudet - se till exempel på de afrikanska kvinnorna som också är energieffektiva bärare.
Det kan vara värt att betona att det är effektivitet, inte styrka, som är det intressanta här. Det finns ganska många riktigt vältränade människor som klarar av sin egen kroppsvikt eller mer - tänk till exempel på tyngdlyftare. (Jag råkade titta lite på någon stor tyngdlyftningstävling på Eurosport för ett eller ett par år sedan, där en 17-årig asiatiska lyfte nästan dubbla sin egen vikt.) Det imponerande är att de nepalesiska bärarna gör av med så lite energi när de bär. Energianvändningen mättes med hjälp av andningsmasker som registrerade syreintag och koldioxidutsläpp, och forskargruppen (ledd av Norman Heglund) som gjorde mätningarna kunde konstatera att förbränningen var ovanligt effektiv.
Det är tidigare känt att afrikanska kvinnor, som förut troddes vara de mest effektiva, använder ett slags pendelrörelse för att bevara energi. De nepalesiska bärarna gjorde dock inte på detta sätt - det mest framträdande i deras strategi verkar snarare vara att ta det långsamt, med vilopauser upp till 75% av tiden. Vid lätta bördor, upp till 20% av kroppsvikten, var afrikanska kvinnor och nepalseiska bärare lika effektiva - belastningen gjorde ingen märkbar skillnad. Vid tyngre bördor var nepalserna mer effektiva.
Man kan undra om skillnaderna bara beror på att olika strategier lärs ut på olika ställen (och nepaleserna råkade hitta på en bättre), eller om det är fysiologiska skillnader. Syremängden är ju lägre på hög höjd, vilket kanske skulle kunna göra att en lägre hastighet passar bättre - och har nepaleserna vistats där tillräckligt länge kan skillnaden mycket väl synas i att de har gener för effektivare syrehantering. Det är inte heller otänkbart att kvinnors generellt bredare höfter gör att en annan gångstrategi passar dem bättre. Åtminstone påstås det i en bok om evolutionär psykologi jag har i min bokhylla ("Human Evolutionary Psychology", Louise Barret mfl, Palgrave förlag), att kvinnors bredare höfter gör att deras gång/sprint-förmåga blir något sämre än mäns i hastighet räknat (vilket ju inte är samma sak, men åtminstone visar att skillnaden påverkar).
Länkar
Nature News
Science Now
SR Vetenskapsnytt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar